Skrivet av: Nix | oktober 8, 2008

morgonrodnad

Passet i morse var så fantastiskt att jag nästan rodnar. Kan man verkligen få ha det så bra? Inga krämpor, ingen trötthet, ingen kolhydratbrist (eftersom jag hann käka en macka och dricka en lite sportdryck på morgonen) och mest av allt: ingen sjukdom! Bara jag – benen – stockholmsmorgonen. Och, faktiskt, en kamera. Eller snarare – en mobil.

Jag bestämde mig för att ta det riktigt, riktigt lugnt och bara jogga utan några krav på fart idag. Därför kunde jag ta mig tiden att stanna och fota lite på vägen. Och det höll jag! Första nio kilometrarna, som gick över till gröndal och årstaviken, höll jag 153 i snittpuls och tog ett tiotal bilder. Men det underliga är: 46 minuter?! Alltså 5:05-tempo. Och som sagt – jag stannade säkert till under totalt någon/ett par minuter. Jag hade nu nått ner till södersidan av årstaviken, och konstaterade att jag i alla fall skulle koncentrera mig på att hålla lättdistansbelastning resterande sex kilometrarna – istället för långpassfarten som jag hållit ditills. Och vips! Pulsen upp till 158. Antalet bilder sjönk något, mest för att kameran la av. Egentligen försökte jag ta fyra bilder till som inte kom med. Varken vid slussen eller vid slottet ville den. Och eftersom pulsen ökade sjönk tempot. Till 4:50. Trots pauserna…

Totalt alltså 15,5 km – på 1:18. Ganska mitt i prick femtempo alltså. Läskigt snabbt för att vara mitt emellan lång- och lättdistans. Jag hoppas verkligen att det här är en sådan där berömd tröskel, för då kan jag på allvar drömma mig iväg mot en tid mellan 3:20 och 3:30 på maran. Det ni!

Men jag vaknar väl imorgon med en förkylning som pajar resten av uppladdningen. Det vore kanske rätt åt mig – så bra som jag har det😉

Bilder? Okej då:

 

 

 

 


Responses

  1. Säger du snöripa slår jag ihjäl dig !!

  2. Nu tänker jag ju inte chansa, men blir ändå nyfiken. VARFÖR skulle jag säga just det???

  3. Eftersom jag missade din jävla (stryk sista ordet) siffergissningstävling, låter detta bli en annan gåta. Vad syftar jumper på? Första pris är en virtuell, tja varför inte, snöripa.

  4. Men hallå!!
    Straffa mig bara för att herr K inte kan hålla grötluckan igenstängd😉 Jag försökte ju till och med få honom att inte paja det😉

    Men för all del: jag är alltid på humör för lite gissningslekar!

  5. Jag hittade det! En kul historia som helt gått mig förbi.

    Och så bra den passar till inlägget😉

  6. ”S**ripa” i detta fallet torde väl kanske vara en upprepning imorgon? Något tidigare start, mer än dubbelt så långt och något långsammare tempo…

    Förlåt. Jag sa det😉

  7. Utmärkt! Historien och den mycket ofta användbara repliken får vara ditt förstapris. Lycka till ute i sällskapslivet.

    Nu blev ni allt bra nyfikna va, alla andra kommentatorer!

  8. Ja just det ja, sorry!

    IKY (vitually)

  9. I mitt föräldrahem fanns en samlingsvolym OA-teckningar i bokhyllan.. så det ringde en klocka hos undertecknad när jag såg den frasen.

  10. Ja, OA tål att avnjutas även idag. Med sina lätt absurda teckningar om ”Urhunden” och ”Mannen som gör vad som faller honom in” var han nog lite före sin tid.

  11. Åh, vilka härliga bilder!!😀

  12. Det är något som inte stämmer här… Masse springer fort och lätt. Du springer fort och lätt.
    Samtidigt!? Håll i formen nu. Åk inte kommunala transportmedel, tvätta händerna ofta och pussa inte barnen…

    Tjusiga bilder förresten! Stockholm är ju världens vackraste stad. Så är det bara!

  13. Don’t jinx it!!!

  14. Nu snackar du mitt språk här. Tempo hit och dit, men vackra mornar, det e grejor det. Går inte att få nog av. Nu kombinerar ju du i och för sig skönhet med högt tempo också men det får gå…

  15. Du var bara tvungen att få med den sista kommentaren😉

    Det vore väl toppen om Grabbarna Grus för en gångs skull kunde vara skada/sjukfria en längre period samtidigt.

    Jag tror att det kan bli gungning på Åland!

  16. mmm… Det är ju så… Det har knappt hänt.

    Tur att Åland sitter fast i urberget.

  17. […] gick på medel 6.20 tempo. Jag kan ju inte säga att det var ngn slags euforisk upplevelse liknande Nix hade, men fullt uthärdigt var det. Det var lugnt, tyst och mörkt med en begynnande soluppgång […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: