Skrivet av: Nix | juli 10, 2008

so many lies

I’ll tell you a story, about my dearest friend
About that kind of friendship that you know will never end
She rests inside of my head
And comes out whenever I’m scared
To give me those sweet little lies
And to tell me that everything’s alright

So is this what you want me to believe…
Then I believe in you

So many lies, and not a glimpse of shame in her eyes
So many lies, and not a glimpse of shame in her…
In her eyes

This is the story about a girl I know
With long red, gold-brown hair
I guess you heard it before
Whenever I’m lonely
She gives me whatever i might need
She tells me gently that her name is love
And that she’s good for me

So is this what you want me to believe…
Then I believe in you

So many lies, and not a glimpse of shame in her eyes
So many lies, and not a glimpse of shame in her…
In her eyes

Flickan ljuger igen. Och jag lyssnar – jag suger i mig alla lögner hon smeker mig med. Efter måndagens totalhaveri till löpning (troligen tokallergi som spökade) så känns det nästan som att jag kan vara tillbaka på banan igen, för första gången sedan jag vet inte när…
I måndags fick jag stanna och tala om för benen på skarpen att det där tempot faktiskt inte funkade för resten av oss. Jag öppnade i 4:35-tempo första 1500, och det var inte alls det jag skulle göra. Jag skulle springa lugnt. Ytterligare 2,5 km i 4:55-tempo var fortfarande för snabbt – och efter den vilan var djurgården lika jävlig som på maran (jag sprang samma sväng som andra varvet). Jag fick ner resterande 5,5 km till 5:10-tempo, men det var tungt, tungt, tungt. Efter det har jag varit mer eller mindre däckad fram till i eftermiddags.
Och imorgon får vi finbesök här på landsbygden. Ingen annan än 90:e bästa dam på Stockholm Marathon kommer på besök. Och då vill vi ju ta fram det bästa vi har: långpass! Men att springa långpass efter tre dagars vila med viss ”sjukdom” är inte helt kul, så jag hoppade i skorna för ett pass på kvällskvisten. Lättviktarna, bara för att skoja till det.
Och utan egentlig plan (mer än att slippa bli uppsprättad av de läskiga vildsvinen som vi numera har på gården) studsade jag iväg. Första kilometern gick på betydligt mer kontrollerade 4:59. Sedan är det lite neråt – och lite platt att hålla tempot på efter. Så det gick ju lite snabbare. 4:27 – trots 8 meter uppåt? Vad hände där??? Ja, ja – men där kommer ju sedan backen… Nu gick de 46 metrarna uppför ändå i 4:43-tempo – så varför inte trycka på lite? 4:17 nerför, och sedan en spurtkilometer på 4:09 på platten. Trött men inte slut.
Hon skäms inte ens, löpningen. Trots den uppenbara lögnen.

Responses

  1. Storfrämmande!! Jumper ser fram mot en detaljerad rapport efter långpasset. Men den tid, när man kunde följa Nix framfart på karta, tycks vara förbi. På Motionbased har han inte visat sig sen april. Är det för mycket orienterarlukt över kartorna? Vad har man en Garmin till, om man inte om man inte visar löpvägen för jumper? Undrar jumper.

  2. Sorry jumper
    Jag har slarvat kopiöst med det.

    Men numera tror jag att det ska fungera att komma åt det med Garmin Connect – men jag fattar inte riktigt hur.

    405:an funkar inte med Motionbased, utan att man importerar filerna. Vilket kanske går – jag ska kolla vid tillfälle.

  3. Du får väl ta och fråga den erfarna Garminräven Bureborn om hennes knep.

    Jag tror, ta mig håken, att jag måste dra till med en sån där gul gubbe: 😀

  4. Dom här kartorna med pilar (t.ex. från Hemsedal eller Vallentuna 20/4), varifrån kommer dom? Undrar jumper.

    (Tycker Nix att jumper är tjatig? Ska jag slå’n på käften?)

  5. Jag tycker inte riktigt om Garmin connect heller.
    Jag bara slappar och har inte skickat in min 405 än, ser om det blir dag eller kanske i morgon.

  6. Långpasset var otroligt skönt, både för kroppen och själen. Återstår att se hur det påverkar dagens runda…
    Och du är i fin form, allergin till trots. Det såg du väl på dina klockor😉

  7. Dina klockor! Det gillar jag:

    En Garmin 405, en Garmin 305 (eftersom han inte förstår sig på 405:an än) samt en vanlig klocka, om de två andra skulle lägga av….

  8. Ha ha ha, och en 505:a som talar om när det är dags för bumelibum, ha ha ha!

  9. Husdoktorerna Tildo och jumper saknar sinne för god ton. En enkel butler, som hellre bygger sitt hus på prärien, tvingas be om ursäkt för dem. Frågar i stället artigt: Hur mår Nix idag, efter långpasset?

  10. Tackar som frågar!

    kartorna kommer från sporttracks.

    Jag är rejält sliten – försökte spela golf idag – vilket funkade i 10 hål ungefär. Sedan tog glöden helt slut – och jag hackade mig i mål helt ointresserad och utan geist. Garanterat bränsletorsk…
    Men passet var superskönt, i alla fall sista 13. Vi hade en konstpaus efter nio, för att jag helt enkelt inte fungerade – men jag kom lustig nog igång igen nästan omedelbart efter att vi startade igen.

    För övrigt var 305, 405 och 50 med på rundan. Bumbelibum klarar jag rätt bra själv😉

  11. Tre klockor på samma runda?! Vadan? Kalibrering eller kontrollbehov?
    I min ungdoms dagar hade jag fem klockor på mig när jag gick ut på lokal – funkade fint som uppraggningsknep vid bardisken. Hm? Kanske borde man testa även i löparspåret…

    Garminräv – *fniss*. Men för mig funkar 405 och motionbased. Bara att ladda upp filerna.

  12. Ha ha ha! Fem klockor vid bardisken! Signalerar vad? Rikedom? Punktlighet? Originalitet? Tokighet?

  13. Det var faktiskt rätt kul att se; två klockor på satellitsökning, två pulsband, en klocka på vardera handled samt en klocka i vätskebältet🙂 Jag kände mig i underläge med min enda klocka… Men vi fick snarlik sträcka och pace iallafall😉

  14. Så 405 funkar med motionsbased? För det gjorde det inte innan när jag fick min 405.
    Jag slappar fortfarande och har packat ner min 405 men jag måste gå och ta en kopia på mitt kvitto så jag kan skicka in den. Nu kör jag med min Polar, funkar kanon faktiskt fast man får inte lika mycket rolig info ur den😛

  15. Den som säger att teknikprylar inte används i löpning vet inte vad han pratar om🙂. Ibland känns det lite för hitech när jag klickar igång min Garmin och slår på mp3spelaren. Var tog jogging med fågelkvitter vägen? Jag tycker fortfarande att en 90e plats är väldigt imponerad av henne.😛


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: