Skrivet av: Nix | juni 6, 2008

disneyland is closed

Ni kanske känner till den danska gruppen D:A:D? Det gör i alla fall jag, bland annat är det en av de ballaste konserter jag har varit på – mest för att jag var 18 år och stod längst fram – och det var ett jävla röj, kort sagt.

De har i alla fall skrivit en låt som heter It’s After Dark, där de sjunger ”Disneyland is closed”. D:A:D: står för övrigt för just Disneyland After Dark – men farbror Walts anhängare gillade inte riktigt det…

Men visst känns det som efter att nöjesfältet har stängt efter sista natten med den där skolklassen som man tyckt så mycket om att gå med. Man går ut igenom utgången med den där känslan av sockervadd som kladdar och ett vacuum i kroppen. Det har varit fruktansvärt roligt, men man är lite trött på det. Samtidigt längtar man redan tillbaka och saknar det litegrann redan. Och man vet att det kommer att bli en starkare känsla av saknad ju längre tiden går.

Jag vet inte hur jag ska få till det här inlägget utan att det blir en sötsliskig lilla huset-känsla, men ni får väl ta mig som den sentimentale dåre jag ändå till slut är. För jag gillar er som fan. Den relation som jag utvecklat med er känns väldigt stark, och jag vet att det kommer att bli lite si och så under sommaren med kontakt och framförallt att ses. Och jag kan känna att det är lite, lite trist. Tack och lov så kommer det en ny härlig höst strax😉 Lova mig att ni är där då!

Jag tänker inte rabbla upp namn, men vi kan väl säga att det jag känner, det känner förhoppningsvis även ni. Och då vet ni ju själva vilka ni är. Jag betraktar flera av er som mina vänner – trots att vi inte umgåtts så speciellt mycket. Till och med nära vänner. Jag undrar om det inte blir så när man går igenom strapatser av den typ som träning inför och genomförande av maratonlopp innebär. Kort sagt: I salute you!

Jag har gjort lite reflektioner och annat under de senaste dagarna av tystnad.

Jag är kär i naprapat-Stefan. Jag var där igår, och han fixade min behinna. Igen. Så imorgon kan jag springa! Jag längtar redan.

Det är taskigt att de flyttat maran. Jag känner mig betydligt piggare i kroppen idag än innan maran. Och det är ju egentligen imorgon den ska gå…

Jag hittade ett kul nyckeltal. Man tappar 1 sekund per km per grad över 15 grader. Kort sagt: Maran, 25 grader = 420 sekunder. Eller sju minuter. Plus att det rimligen finns individuella skillnader. Det stod för övrigt i boken jag fick av Johan. Jag tackar något alldeles fantastiskt för den – den är kanon! (Running & Philosophy).

Jag har också konstaterat att jag började springa för att gå ner i vikt. Nu börjar jag gå ner i vikt för att springa snabbare. Det är ett tydligt fokusskifte! Jag har dessutom börjat styrketräna och stretcha redan. För vem orkar springa långsammare än man kan?


Responses

  1. Jag tror att det är stark koppling mellan smalhet och löpning men att den är till 99% indirekt:

    # De som redan är smala har större sannolikhet att tycka att löpning är kul.
    # De som ändå tycker att löpning är kul trots att de är för tunga, får stark motivation till att gå ned i vikt för att bli bättre löpare. Men det är inte löpningen direkt som de går ned av. De går ned genom att löpningen gett dem motivationen som behövs för att hålla kostdiciplinen.
    # Sedan finns det andra som med avund ser på de smala löparna och då tror att de också ska bli smala om de springer, trots att de behöver pina sig iväg till och runt löpslingan.
    Sen senare kategorin misslyckas oftast.

    Du tillhör kanske mellankategorin.

  2. Det intressanta är ju att jag för ungefär två år sedan startade i kategori 3 – men övergick till kategori 2 – och strävar efter kategori 1…

    Att springa sig ner i vikt utan att se över kosthållningen är omöjligt.

  3. De kvinnliga medlemmarna i detta hushåll talar ibland välvilligt ironiskt om jumpers ”bloggarkompisar”, varför han säger att han inte helt kan exkludera sig själv ur skaran av saluterade. Sant är att han bemötts med vänlighet och respekt närhelst han stuckit upp sitt skäggiga tryne i den etablerade bloggemenskapen och det är stort nog för honom. Tildo å sin sida hälsar till Nix och alla andra med ett glatt ”I love you too”, medan en enkel butler är glad så länge ingen spottar på honom. Alla här saluterar i alla fall tillbaka och tackar Nix. Att han är en sentimental dåre har vi vetat sen han gjorde sina första lärospån som bloggare.

    Eftersom det där loppet, vars namn jag glömt, bara var ett i raden av dåliga långpass för jumper, känner han varken tomhet eller längtan tillbaka. När hans häl är stark, går löparlivet vidare och han lär nog ”vara där” (eller i närheten) då och då till glädje åtminstone för honom själv. Tildo tar som alltid en dag i taget och livet med en tåfjutt och själv gör jag så gott jag kan.

    (Jumper meddelar för övrigt att han alltid tillhört kategori 1 enligt DP’s definition).

  4. Ett annat citat från ungefär samma tid är ”fan ta alla kvinnor – för de ljuger nästan alltid”.
    Butlern, jumper och Tildo tillhör såklart den omnämnda gemenskapen. Hur skulle vi klara oss utan detta skäggiga tryne på tävlingarna – och utan dessa knivskarpa ord av visdom som vi i vår ungdoms oförstånd enbart kan drömma om.
    Ett inlägg utan en kommentar av Butlern, jumper, asgam, eller Tildo är inte ett fulländat inlägg…

    Sedan kan de internationella kvinnomaffian som inte bara förföljer Strindberg, utan också mig, dra något gammalt över sig😉

  5. (en kvinna tassar in lite tyst och försynt här och låtsas att hon inget hört…)

    Rara Nix! Hoppas du fått mitt mess på fb, jag saknar räkningen. Och så saknar jag er människor som jag nästan inte ens träffat, och så träffade jag er äntligen, och vips så är ni borta igen. En vacker dag skall jag bli snabb som ni!

    Jag hoppas för övrigt också kunna göra mig av med lite dödvikt under sommaren, nu när man inte behöver prestera på topp längre. Jag tror absolut det ger en hel del.

  6. När jag läser upp Nix svar, rycker det lite i jumpers ansikte och jag anar en glans i hans ögon innan han samlar sig och säger: ”Artig pojke den där Nix”. Tildo skrattar rått och säger att det var det smörigaste hon/hen/han har hört på länge. Sköterskan och påhejerskan ler med en mun: ”Ja, ni manliga bloggare känner er nog som små Strindberg”. Kanske ska det tolkas som beröm. De båda dubbelgångerskorna har någon gång uttryckt sig förvånat positivt om (båda könens) löparbloggspråk. Själv håller jag alltid med den som pratar sist, så som min ställning kräver.

  7. Jag fick ditt mess, Fredrika. Och uppenbarligen svarade jag inte, även om jag var helt säker på att jag gjorde det. Räkningen kommer…
    Jag sprang tydligen också åt fel håll – för när jag vände mig om var ni inte där. Men Masse har messat mig och lovat att det visst blir höst och en ny termin.

    Tildo: bara för att man säger snälla saker så smörar man inte automatiskt. Hmpff.

    Och löparbloggspråket förvånar även mig. Men det kanske beror på att de flesta av oss lärde oss skriva innan sms- och mailspråket tog överhanden…
    Kort sagt – ungdomen av idag, hua😉

  8. Japp jag saknar även räkningen men jag hoppas den kommer för man vill göra rätt för sig =)

    Jag ser framemot att lite ligga lågt på bloggfronten och bara nöta massa km i sommar och hoppas få en bra höst med massa träning =)

  9. Ey, Dr House, du har blivit blödig, mannen!

    Visst finns det ett stort mått av tomhet, vemod och saknad. Men till hösten är det en ny termin! Upprop och kanske en ny fröken, men framför allt hoppas jag på att det blir samma klass! Några av hoppas jag också stöta på under TShM på tisdagkvällarna. Jag tror jag kommer att kunna vara med på de flesta av träningarna.

    Skillnad från förra året: Jag känner redan ett sug efter att springa och har tvingat mig själv att ta det lungt. Förra året, inte en meter förrän efter midsommar. Det bådar gott. Som tur är är Mäster Sz aldrig mer än ett musklick bort.

    Jag hoppas det inte blir total radiotystnad här inne! Ett digitalt vykort då och då från alla och envar vore uppskattat!

  10. ..och just det…räkningen Nix! Du suger på cash managment!🙂

  11. Nix, jag saknar dig med!🙂 Och jag känner som du i mångt och mycket. Lovar att jag är där i höst och att jag ska vässat armbågarna, jag med😉

    Jag väntar också på räkningen….

  12. En till som vill paya🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: