Skrivet av: Nix | juni 2, 2008

3:42:24

Jaha – lite tankar och reflektioner efter maran då, till slut. Jag har haft lite att göra några dagar. I torsdags var vi och handlade, i fredags hämtade vi badtunnor och igår återlämnade vi nämnda tunna – därav min blygsamma uppdateringsfrekvens här. Men det tar jag igen nu, med hjälp av P.

Vi kan väl börja med uppladdningen innan:
Jag tror att jag tränade för hårt för nära inpå. Jag körde ASz-programmet, men när jag studerar det i detalj så var sista två veckorna hårdare än de innan, eftersom jag vilat en del mot slutet. Jag gick nog helt enkelt ner igen – och missade formtoppen så att det small om det. För mina ben ville INTE vara med i början. Jag gjorde allt jag kunde för att få igång dem (massage, liniment, badoljor osv) men det lossnade inte.

Så direkt efter start hade jag fruktansvärt stela onda muskler. Jag provade att komma ner emot 4:50-tempo, men kände tämligen omedelbart att det inte fanns några möjligheter till det. Stelheten fick mig riktigt orolig, då jag knappast skulle palla att ta mig runt (i alla fall inte på en anständig tid). Men jag stolpade på i förhoppning att det skulle släppa. Karin dök upp bakom mig efter knappt fem kilometer och vi sprang ihop till vätskekontrollen. Även hon klagade på spända vader – men det släppte rätt snart för hennes del. Efter vätskekontrollen gled hon iväg – och dök inte upp igen förrän efter målgången – vilken för hennes del innebär otroligt starka 3:30:35. För er som inte fattar hur bra det är så säger jag plats 91 istället, av 3029 som gick i mål i damklassen. Hon tillhör helt enkelt de 3% bästa marathontjejerna.

Det vore roligare att skriva om hennes lopp, men jag fortsätter med mitt i alla fall. Jag tror att det finns en del att läsa hos henne själv😉

Upp på Strandvägen var det fortfarande tungt. Det blev inte lättare av att TSM-Fredrik kom forsande förbi i ett fruktansvärt tempo. Jag började allvarligt fundera på om jag blåst hela loppet med det idiotiska beslutet att träna på sista veckan, trots smärta och tung kropp. Nu skulle det visa sig att Fredrik inte skulle vara beviset på det, men jag återkommer till det. Första femman gick i alla fall i måttliga (nästan dåliga) 25:36 och plats 3036.

Jag bestämde mig vid den andra vätskekontrollen att gå igenom dem resten av loppet, för att vara säker på att få i mig vätska och framför allt för att kunna svalka mig. Jag är ingen vän av värme. Vid två tillfällen har jag lämnat middagar med värmeslag. En av dem blev jag utkommenderad av min bordsdam (som var läkare) för att jag var likblek efter att ha suttit med solen i ryggen genom ett stängt fönster i flera timmar. (Nej, lustigkurrar – hon ville inte ”bara bli av med sin överförfriskade och odrägliga bordsherre. Jag KAN vara trevlig, det beror bara på sällskapet!). Jag ”bröt” också min egen svensexa av värmeskäl och vätskebrist. I alla fall vattenbrist. De ”sportdrycker” som erbjöds den gången hjälpte inte heller.

Jag promenerade i alla fall genom strandvägens kontroll, och någonstans efter 8-9 kilometer började det att släppa i löpningen. Jag gled ner emot 5-tempo i löpningen, även om södermälarstrands vätskekontroll och västerbron gjorde att kilometertiderna inte riktigt hittade ”ner” hela vägen. Andra femman gick på 25:45 och milen alltså på rätt kassa 51:22. Men nu var benen i alla fall piggare. Jag sjönk till plats 3109.

Tredje femman gick riktigt fort, eller jag menar – den passerade fort förbi i skallen. Jag hittade ett bra flyt och också ett tempo som kroppen accepterade – dvs runt 5:05-5:10. Jag hade helt enkelt accepterat att det inte gick fortare än så. Tredje femman på 26:01 – så jag höll mitt tempo. Nu hade jag dessutom tagit igen placeringar jämfört med efter första milen och låg på 3065.

Sedan fick även jag njuta ett tag. Det gick riktigt lätt och fint längs med norrmälarstrand och upp mot varvningen. Jag gick fortfarande igenom vätskekontrollerna, men i joggfart och med fokus riktat framåt. Fjärde femman gick på 25:42, men folk omkring mig började redan krokna, och jag började plocka placeringar. 2894 nu. Och bara till halvmaraplaceringen klippte jag 60 pers till. Passerade där på pigga ben och 1:48:42. Inte så vansinnigt långt ifrån KH, men betydligt piggare. Jag trivdes på den svagt nerförslutande Valhallavägen och konstaterade att jag var alldeles knottrig över armarna under flera minuter. Runners High kallas det visst😉 Följdaktligen prickade jag den snabbaste femman där med 25:24. Och jag fortsatte att springa om folk. 2691 efter tjugofem kilometer.

Men därute på djurgården började det att bli tungt. Inte jättetungt, men lite baksmälla efter ”highen”. På vätskekontrollen innan Skansken dök en välbekant virkad mössa upp. Fredrik hade tappat helt, naturligtvis kopplat till ett alltför tufft starttempo. Och därefter dippade jag rejält. Nere på strandvägen sågs vi igen ocg där tog jag en rejäl promenad. Startade allra längst ner och gick igenom hela vätskekontrollen för att få en liten minipaus. Alla förhoppningar om att greja 3:30 var ju naturligtvis borta för länge sedan, och nu började jag ge upp även 3:35.

För att inte tappa tempo så publicerar jag nu denna första del. Familjen börjar komma på benen och jag ska kanske ta mig till jobbet… Men jag återkommer med den rafflande upplösningen – för det är nu loppet börjar! Efter 30 km var jag på plats 2547, trots att femman gick på 26:44. Andra var tröttare än vad jag var, kort sagt.


Responses

  1. Absolut grymt jobbat!

  2. Först: grattis!!
    Sen: *väntar ivrigt* på fortsättningen…
    Jag är så imponerad av din starka, envisa skalle som ger resultat, trots att benen inte är med på noterna.

  3. Trots att jag hört dig berätta om loppet så vill jag bara läsa mer! Ge mig upplösningen nu🙂

    För övrigt tycker jag inte att din marathonfart var kass alls, du var stark! Otroligt stark till och med, med tanke på hur mycket du gillar värmen. Sådetså! (dr House är inte i tjänst idag…)

  4. Starkt ! Grattis ! Tackar så mycket för inblicken i vidden av mänsklig envishet🙂

  5. Grymt starkt!
    Och Karin… riktigt jäkla bra!

  6. Intressant.. jag hade också ungefär samma tid på 21,1-splitten som på K-holmen och fick då en peak av att känna att man trots detta hade krafter kvar (till skillnad från 3v tidigare) så jag plockade en del placeringar faktiskt på den 5:e halvmilen men fick pynta grymt för det sedan.

    Jag ska kalla fenomenet ”The Lure of Running”.

  7. Din blogg är som en bok man inte kan lägga ifrån sig,,,,,väntar med spänning på din fortsättning och håller inne med gratulationerna en stund till.

    Passar däremot på att säga tusen tack för allt jobb du lagt ner på festen och till att du & S öppnade upp ert hem för oss alla.
    Fantastiskt arrangemang, det var jätte trevligt och roligt.
    Tankarna på den stundande lördagskvällen var en stor energikälla för mig under maran – TACK🙂

    Ps:Glöm inte maila mig ditt kontonr.

  8. The Long Distance Runner: Tack🙂 Jag är obeskrivligt nöjd!

  9. GRATTIS till loppet !!!!

    Även om det inte kanske blev som du hoppades så är det få förunnat att klara ett marathonlopp och du är en av dem!!!

    Mitt lopp kan du läsa om på http://www.therunningduck.wordpress.com

    /Linda, exjobbaren som nu byter namn till The Duck

  10. Grattis till en kanontid i värmen. Speciellt om det är som du sa att du är känslig för vätskebristen så då höll du den nog i schack. Tack även för en kanontrevlig fest och jag hoppas att det kommer fler såna.
    Du får ta och skicka kontonummer och även summa. Skicka till karl.sjodahl@gmail.com så styr vi upp det!

    Tack ännu en gång och jag vill också höra slutet på din upplevelse i värmen =)

  11. Huva vad gulliga ni är- Hur ska sjag få med mig allt jag vill skriva?!
    Jag sitter för övrigt på en stol i trädgården med datorn i knät, barna i gräset och en litet glas rödvin bredvid mig. Mmmm.

    Anna: Tack!

    Bureborn: tack! Jag led med dig och saknade dig. Det är en evinnerlig tur att det kommer fler maror. Kanske Åland?😉

    Karin: Tsss, du är bara euforisk. Doktorn kommer tillbaka, jag känner ingen oro i det fallet😉

    Slimslender: Envis, korkad? Potato, potato som engelsmannen säger…

    LDR: tack!

    DP: Intressant fenomen det där. Det om något visar på hjärnans förmåga att anpassa sig. Det är ju detsamma med långpass. Om man springer 21 km en dag så är det precis vad man orkar. Veckan efter är 21 en baggis – eftersom man har 10 kvar…

    Catti: Nej, det är svårt att lägga ifrån sig en blogg… Om man inte har en bärbar dator😉 Tack!

    Duckan: Kul att du är med i blogggänget nu! Jag läste din beskrivning. Bra att du klarat premiären – kanske skönt att det slapp ske i eget namn😉 Starkt att fullfölja!

    Dunceor: Mail kommer. Och du har rätt – det var mina blöta promenader som gjorde susen tror jag.

  12. Tjena Nix. Grattis till ett väl genomfört lopp i värmen! Såg dig vid 30-passeringen och då såg du oförskämt pigg ut🙂 Bildbevis kommer snart till en blog nära dig.

    Supertack till festen! Det var skitkul att få träffa dig, din familj, och alla de andra. Ett kanoninitiativ som både jag och min fru uppskattade nåt enormt. Tiden gick alldeles för snabbt bara. Förhoppningsvis får vi mer tid att språkas vid ett framtida tillfälle.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: