vem var pajasen på västerbroplan?

Det var jag! Om ni såg någon i blå långärmad tischa och korta tights dansa runt på busshållplatsen vid 23-snåret så var det undertecknad. Hög som ett hus. På endorfiner.

Men jag ska inte föregripa något, utan starta från början.

Dagen startade på landet. Att sätta sig i köerna igår kväll var inte ett alternativ, speciellt inte eftersom det ställdes mot att njuta av solnedgången i hamocken med en massa filtar virade runt alla fem i familjen. Det var så fint att det nästan inte går att beskriva. Gräset var nyklippt och alla var glada. Speciellt P som sprang omkring och sa ”mama, arto”. Det betyder INTE att hans mamma är Arto Blomsten. Det som talar mest emot det är inte att han är kille, utan att han är djyrgårtare. Nej det betyder ”Jag fick åka traktor med Mamma!”. I och för sig var traktorn en åkgräsklippare, men killen är inte så kinkig…

Men det innebar att vi fick gå upp halvsex imorse för att hinna till dagis och möten. Eller jag fick. S och P var uppe från femsnåret…

En intensiv dag på jobbet och hämtning, deklarering och matlagning – allt innan S kom hem tog musten ur mig. Jag nattade P och var så osugen på att springa att jag nästan var gråtfärdig. Men imorgon hinner jag inte, och dessutom var jag tvungen att åka till Skatteskrapan med pappren (jag har K10-bilagan, som man inte kan fixa elektroniskt som jag fattade det).

Så jag gick ner, bytte om till löparkläder och gick mot bussen. Och missade den… Bestämde mig för att istället springa till skrapan istället för hem som var originalplanen- och sedan se vad kroppen tänkte orka med idag. Det blev sex kilometer i någonstans runt femtempo. Och det kändes riktigt bra! Så jag letade upp en backe på söder. Det blev en som går från gångvägen i änden av Rosenlundsparken upp till Tideliusgatan. Den var i alla fall lagom lång, det tog mellan 34 och 38 sekunder att springa den. Långsammast var faktiskt den första – och de flesta låg inom 35-36 sekunder. Grymt skön fart, och utan att ta ut mig gjorde jag 15 iterationer i den 150 meter långa backen. Sedan joggade jag ner en dryg kilometer till Hornsgatan och tog 4:an till Västerbroplan. Missade 1:an precis men fick chansen att stretcha och som sagt dansa en smula.

Kvalitetspass efter 22 är knappast det optimala – men det gör inget för i natt var hela staden vår!

Jag börjar längta riktigt ordentligt nu! För övrigt har jag lite bekymmer i helgen. Jag har nämligen inte anmält mig till Kungsholmen runt, och hinner inte till efteranmälan på RS varken torsdag eller fredag. Och det lär vara fulltecknat rätt snabbt, då det bara är några hundra platser kvar. Planen var ett tag att köra SpringCross på lördag och 33 km på söndag. Men söndag har jag lovat barnkalas… I så fall får det bli efter det, men då är man ju så lagom sugen. Men man kanske blir det om man får springa marathonbanan?!
Vi får se vad det blir – ett alternativ är att någon annan vänlig själ har vägarna förbi och plockar upp en nummerlapp åt mig till halvmaran. Det är nog fortfarande det hetaste alternativet.