Den mer träningsrelaterade delen av resan var upplagd ungefär så här:
Den viktigaste delen av resan ur träningssynpunkt var faktiskt sömn. Barnen somnade tidigt, och alla måsten var kvar hemma i Sverige. Alltså slutade kvällarna med att vi i princip däckade vid niosnåret. I och för sig fick vi gå upp tidigt också – men totalt sett blev det mycket sömn. Den enda kvällen som avvek var när jag tittade på Spanien-Sverige på TVE1. Intressant med spansk kommentator. Han lät gladare än vad jag var… Tittade och tittade förresten. Jag blandade med att slå över till SVT Europas texttv för att följa Nordirlandsmatchen och ännu en gång fick jag användning för mitt gamla favorituttryck: DANSKJÄVLAR! Sedan somnade jag i andra halvlek, för Sverige var verkligen totalt utspelade. Men det löste sig ju ändå – och hatten av för den ofta kritiserade men i mina ögon största förbundskapten vi någonsin haft! Den mannen klarar jäklar i mig att hålla sin linje även när det blåser motvind. Jag läste en saga för ungarna häromdagen där sensmoralen var att om man försöker göra som alla andra tycker så kommer ändå någon att tycka att man gör fel. Den sagan har även Lagerbäck läst verkar det som!
Men löpning då?
Jo – fyra pass som sagt. Första passet under första hela dagen, på sex kilometer lite drygt. Mitt på dagen och längs med strandpromenaden. Det går att ha det sämre. Jäklar vad skönt det var att känna värmen och den kylande brisen från Atlanten. Att sedan ansluta till stranden igen och byta svettens sälta mot havets dito gjorde inte livet svårare att leva. 5:05-tempot var lite hårdare än lättdistans (165 i puls)- men skönt var det. Det ljuger dessutom lite, eftersom den första kilometern gick lite långsammare – så sista fem gick i femtempo ungefär. Lite hårdare, men också rätt kort. 22 grader och knappt 70% luftfuktighet tar ju inte livet av en.
Dag 2 kom sedan pass 2. Även det mitt på dagen, men den här gången på en mil. Startade första tre i 5:30-tempo, med en del uppför. Sedan bar det av utför och det blev rätt lätt att sjunka ner emot femtempo igen. När det sedan planade ut höll jag i det tempot, och bortsett en rejäl uppförsbacke så höll jag det resten av passet – vilket tog emot lite på slutet, men inte i någon större utsträckning. Det är inga större höjdskillnader när man tittar på kurvorna. Inte så konstigt eftersom jag sprang längs med havspromenaden även denna gång. 23 grader och fortsatt runt 70% luftfuktighet enligt Motionbased, vilket är en rätt konservativ bedömning. Troligen någon grad till, och dessutom i solsken.
Vilodag sedan – med hustrun ute på morgonrunda. Pass 3 för mig blev sedan också en morgonrunda. Jag trivs förvisso med att springa i värmen, men rent logistiskt är det naturligtvis bättre att ha jobbet gjort redan innan frukost. Nackdelen är att man inte har fulla energidepåer, men man vinner lite i temperatur. Däremot hade jag motvind/sidvind kändes det som. Hela passet. Och om man tittar på höjdkurvan så fattar man varför kilometersplittarna ser ut som de gör.
Första tre kilometrarna 5:32/154 nästa tre 4:50/166. Sedan vinglade jag in på lite konstiga vägar och återvändsgränder. Men ett annorlunda pass runt ett av otaliga berg på ön.
Vilodagen dagen efter var rätt skön, och inför sista passet var jag rätt taggad. Men eftersom de första kilometrarna är uppför så startade jag rätt makligt. Men när jag sedan släppte lite i nerförsbacken så for jävulen i mig och det blev plötsligt ett tempopass av det hela. Jag tryckte på mer och mer och var till slut riktigt, riktigt trött när klockan pep för 7 km. Skönt pass som jag levde på resten av dagen. Bilden nedan visar en stilstudie av ett snyggt genomfört tempopass. 4:54-tempo och 160/180 i puls.
På det stora hela ett skönt träningsläger – eller semester som de andra tydligen kallade det. Bra pass blandade med lite styrketräning, en hel del promenader, lite fensimning och en hel del mat. Lite för mycket mat. Gick nog upp ett kilo, men vi skyller det på bundet vatten 😉
Asfaltsjokerns leende 
Lämna en kommentar