But Stefan scores on the rehab.

Jag har satt min själ i pant, det var det värt! Nu var värdet på den 450 spänn i så fall – vilket vida överstiger snittpriset på konsultsjälar…

För er som undrar vad skenbenet är till för så är svaret att det blir svårt att röra tårna utan det. För musklerna som flexar tårna sitter fast i det. Fästen som lätt blir irriterade och till slut inflammerade. I mitt fall har det stannat vid en irritation, och den masserade Stefan helt sonika bort. Det finns lite kvar – men smärtan är ett minne blott.
Väskan är packad med tävlinsstassen. Nya fina lätta shorts i storlek S. Masse påstod att det funkar för att jag saknar cojones… Lunch- alternativt hemjogg idag. Men jag bryter om det inte funkar!

De andra bekymren jag har åtgärdas med stretch av höftböjare, framsida lår och vader plus att jag måste stärka vänster sida – lämpligen med utfallssteg. Jag skaffade också en balansplatta som barnen annekterat sedan dess. Men då slipper de kanske samma problem när de blir stora.

Dessutom var det skofetischsmens dag igår. Min kompis Håkan har varit i Chicago, och piken om skor gick hem! Ett par nya adidas CSH7 står på kontoret och väntar.
Men det stannar inte vid det. Barnskospecialisten fick 4000 kronor av oss igår. 3 par gympadojjor, 3 par sandaler, 1 par gummistövlar och det bästa av allt: 1 par löparskor i strl 31. Rosa. De är redan testade!
Om ni undrar varför vi köper skor för 500 spänn till barnen så kan ni få kolla på de Masse var med och köpte till L. De är utslitna i sulan…

Det ska bli rätt skönt att ta det lugnt ett nu… Benen är tunga och rätt ”trasiga”. Antydan till löparknä på båda sidorna, rejält ont i vänster benhinna och klara känningar i vänster piriformis/gluteus.

Dagen har således bjudit på rehab och vila. Mycket massage, salvor av olika slag, vaddippar och stretch, TNS-ström i vaden och inte minst stödstrumpor – förlåt Compression-socks, såklart

Och appropå dessa. Jag har hittat ett par som jag tycker fungerar riktigt bra. Jag har provat att springa i dem, vilket var helt okej, och de sitter uppe bra även under hela dagar av användning. Och det bästa av allt: de finns i vitt och svart! Alltså kan man återhämta sig även under arbetstid helt plötsligt. Enligt gammal god engelsk sed ska man ju använda knähöga strumpor – även om de kanske inte menar under blåjeans

Jag har just nu ett par som är i min storlek (43-45, jag har 44) och är inne på att prova att beställa några par i en storlek mindre för att ytterligare öka kompressionen. Så frågan är om någon annan är intresserad av att testa? Tala om det så slänger jag in dem i min beställning. Det bygger iofs på att vi lyckas överlämna dem utan att skicka dem med posten – men allra senast 31/5 i alla fall då?

Här har ni en länk om ni vill göra egna beställningar. 79 pix kostar de. 39 kr i frakt, men det krävs att man beställer för 250 kronor. Vilket iofs är lätt bland deras övriga produkter…

Min farfar var skofabrikör. Min morfar var skomakare. Jag har skor i blodet! Så det så

Och nu har jag nya skor, tjoho! Adidas Cushion 7. Nya modellen.

Men vänta nu, kanske någon säger. Du bytte väl skor för bara ett par veckor sedan? Jajamen svarar jag då. Ett par reaköpta Cushion 6. Som är förrförra modellen. Och som jag till slut mindes att jag haft motsvarande pronationssko, en sko som gnisslade i hälen så att den drev främst Masse till vansinne.

Den nya började gnissla efter 10 mil. Idag reklamerade jag den efter 13,7 mil. Utan problem vill jag tillägga. Jag har snackat om den tidigare med Martin på RS – och fått reda på att de haft problem med den. Den gången hade skon gått 80 mil och var uttjänt. Lite svårreklamerat. Denna gång gick det som sagt bättre.

Så jag betalade 300 kr och fick ett par nya skor. Billigt Mellanskillnad hit och mellanskillnad dit. Jag betalade 300 pix för ett par dojor – så det så.

Det nästa bästa är att den är gul. Och svart. Samtidigt. Det allra finaste.

Om någon undrar så har Masse en film på när jag sitter och jollrar av lycka medan jag provar dem. Ni fattar kanske hur illa det är ställt när han tar upp telefonen för att filma den totala lyckan som bara ett par nya löparskor kan ge…

Om ni inte fattar det så skulle ni ha hört hans svar på frågan ”jag ska till RS på lunchen – ska’ru’me’?”. Med tanke på att jag frågade 11:15 så kan man ju tro att det kunde finnas andra planer. Men inga som han inte kunde ställa in för ett besök på RS. Utan inköp. Du är sjuk Masse - det är det jag gillar med dig

Jaha – ordern är lagd, och det blev knäppare än jag trodde. Kanske inte än vad ni trodde
Studera detta:
 1 010-00679-25 Garmin Forerunner 50 Sports Watch Bund 199.99
1 010-00658-10 Garmin Forerunner 405 Black GPS-Enable 299.99

Vad gör Forerunner 50 mitt i allt ihop??? Jo så här ser ni. Jag behöver ett pulsband till (eftersom båda klockorna kommer att jobba samtidigt – med mig och S). Jag vill ha footpoden – och en extra PC-överförarplutt. Totalt skulle detta kosta 190 dollar (+50 för 405:an med band och de andra grejerna löst). Jag tyckte att det var värt 65 spänn att ha en FR50 också.

Ja, jag vet att Garmin har fler produkter, därav rubriken. Men jag är en sansad person så jag tänker inte köpa även en 205:a, trots att den är blå och troligen rätt billig. Men det är klart – för ett par hundra på någon rea någonstans så… För övrigt är Adidas Cushion 7 (den nya) vit med gula och svarta detaljer. Vill ha! Vi är svart – vi är gult – vi är…

Ha – här händer det grejer.

För det första slipper jag bli bindgalen på Lidingöloppskansliet i år. Är nämligen placerad i startgrupp 3 i år (30044). Duger nog åt mig, om inget högst ovanligt inträffar i träningen. Och i så fall kan jag seeda upp mig.

Dessutom väntar jag bara på en adress i Florida att skicka till – i övrigt är förbeställningen av 405:an klar. Förväntas komma i februari läste jag någonstans. 3000 kr + fraktkostnad – inklusive pulsband och fotpod.

Moneybrother är för övrigt grym. Varierar just nu mellan spellistan med alla hans låtar och den som så fiffigt heter Morrismiths. Kan någon finurlig typ gissa kanske Framför allt känns låten ”Pajas på timlön” så fantastiskt träffande. Lite intressant att just den dök upp precis när jag gick in på projektkontoret för övrigt…

Om nyheter ger välbehag – vilket ju sägs ibland – så sprutar banne mig välbehaget ur mig. Men först bedagad: jag är inte purung längre – och som kroppen känns nu är den tio år äldre, DN-artikeln om att träning gör att kroppen verkar yngre till trots. Men det kan ju vara löst kopplat till ett eller annat löppass – det senaste idag.

Fartlek på schemat, och jag lyckades faktiskt hitta runt Kungsholmen. Jag tittade på banan för Kungsholmen runt och försökte hitta runt banan. Det gick okej – blev lite fel på något enstaka ställe. Jag gjorde om fartleken till ett pass på 4*4 minuter med tre minuters joggvila mellan. (Jag tipsade ju Allan utan att ha testat själv…). Ett bra pass, även om jag inte gjorde det i VO2max-fart utan i tröskelfart. Benen var tunga – men jag fick i alla fall ihop ett snittempo på 4:20 [24 22 16 17] på iterationerna. Dessutom förlängde jag fartleksdelen genom att springa tredje uppvärmningskilometern i 4:30-tempo. Försök till framfotalöpning – och med en puls på 160 under denna flacka kilometer så visar ju det vad som kan komma ut av det.

För övrigt hade jag 2-3 sekundmeters motvind hela passet. Det var också mitt 199:e pass med Garminklockan. Lite jubileum imorgon alltså!

Sedan blev det brådis – eftersom jag skulle vara på Runners Store och hämta mina ortopediska sulor. 45 minuter från jag kom in efter passet till jag skulle vara där – dusch och lunch gärna inkluderat. Jag hann!

Förutom sulorna råkade jag hitta ett par av ”mina” skor (som gått 70 mil nu) på rea (700 istället för 900), 2 kg sportdryckspulver (som precis tog slut) och två maximgeler med 74 gram kolhydrater. Ska testa på långpassen – och faller det väl ut så kan två sådana ihop med den sportdryck och bananer jag får i mig faktiskt ge de 3,5*70 gram som jag behöver tillföra under ett 3,5timmes-marathon för att inte tappa i prestation. Allt enligt ”Idrottsnutrition för bättre prestation”. Läs mer under [aj]LOL-ff och ”kolhydratladdning” om ni undrar.

Appropå sportdryck och sådant så kan jag rekommendera energikakans prova-på erbjudande. 399 kronor är rätt billigt – och flaskan ingår… (En liten passning till Enervitpajasföretaget som efter tre påtryckningar fortfarande inte svarar på mitt mail. Idioter!)

Carboloader påse 6 st
Electrolyte påse 6 st
Gainers Gold påse 6 st
Energikakor 5+5
Squeezy Gel 6 st
Flaska 1 st

Jag är lite, lite besviken på att jag var tvungen att springa innan jag hämtade sulorna för att få ihop dagens schema. Nu måste jag ju vänta ända till imorgon. Hittills har de alltså inte löst någonting – jag känner fortfarande av benhinnor och höft. Bah!

Idag är det höga toppar och djupa dalar onekligen. Mest toppar faktiskt – så vi börjar med den stora dalen. Min dator (en av dem) har helt ballat ur. Jag håller på och felsöker, men som det är just nu kommer jag inte fram till inloggningsskärmen. Och på den ligger SportTracks-loggboken och en jäkla massa bilder. Jag har någon säkerhetskopia på ST, men den är gammal – och jag tappar nog två-tre månaders bilder. Inte nöjd med det just nu, även om jag inte givit upp riktigt ännu.

 Men topparna då?

1. Jag är frisk!
2. Jag har sprungit. Rätt fort.
3. Jag har beställt ortopediska inlägg på Runners Store och är nu hoppfull till att det löser höft-/knä-/fotsmärta.

Janne på RS tyckte sig se vad som skapar smärtan – och i så fall så löser inläggen det. En annan kul detalj är att jag tydligen springer ”på linje”, dvs sätter ner fötterna rakt framför varandra. Inte helt vanligt – glömde fråga om det var bra eller dåligt… Väntar otåligt på 29/1 när jag ska få mina inlägg!

Dagens pass då. Fartlek på schemat. Som den välplanerade trebarnsfar jag tvingas vara så kom jag ombytt till RS för att kunna springa hem sedan. Jag värmde upp längs med Norrmälarstrand, över Västerbron och ner mot Södermälarstrand. Och det kändes så bra igen. Femtempo på uppvärmningen i drygt tre kilometer.

Sedan sprang jag sådana där ”strides” 3*100 meter. För första gången klockade jag dem och jag kan inte låta bli att konstatera att när jag springer 100 meter i ett tempo som inte är max, men som jag kanske grejar 50-100 meter till så går det i runda slängar i 3:20-tempo. Det är inte ens världsrekordfart. På maran. Kort sagt – helvete vad fort de springer…

Sedan startade jag fartleken – och som vanligt lite för hårt… Jag var dock smart nog att inte köra de fyra minuter jag tänkt, utan jag slog av redan efter 2:30. De gick i 4:1o-tempo. Sedan försökte jag köra vila hälften så lång som fart – och höll det hyggligt. Hade någon längre vila i mitten och stördes ibland av något rödljus. Men på totalen gick det okej. Snabbast var en fyraminutare i 4:14-tempo och sista två minutrarna som gick i 3:59-tempo uppför Torsgatan. Jag höll i snitt 4:40-tempo under hela fartleken och avslutade sedan med en nedjogg på nästan fyra kilometrar i 5:10-tempo.

Totalt 13,3 km med i snitt 4:52-tempo (det stillastående borträknat) och 163 i snittpuls. Kort sagt tillbaka igen i gammalt gott slag.

Jag försöker inte lura er på topp-3 på motivatorslistan – men datorstrulet upptar en del tid just nu…

Nu var det ju inte meningen, och frågan är om jag ska ta upp det här som löpkostnader, men jag har bränt lite välförtjänta stålars idag igen.

Min ipod gjorde som bekant ett självmordsdyk, och idag dök rekvisitionen från försäkringsbolaget upp. Tyvärr var självrisken 1500 kr – så ersättningen blev inte mer än 900 kr. Men det var ju i alla fall bättre än noll…

För att slippa göra om samma, eller ett liknande, debacle så har jag bestämt mig för att köpa en shuffle. Som inte blev en shuffle. Det blev en Zen stone plus istället. Dubbelt så mycket minne och radio för samma peng. Dessutom har den en liten skärm i alla fall – har egentligen inte fattat grejen med shufflen utan skärm tror jag. Jag är väl inte tillräckligt kräjsy…

Just nu ligger båda på laddning och inladdning. Test sker imorgon.

Men frågan kvarstår: ska den ena, den andra, ingen eller båda tas med som löpkostnader. Ipoden gick ju sönder pga löpningen, och den andra har jag ju skaffat uteslutande pga löpningen. Vad säger ni?

Jag kom som sagt ut idag, trots en lättare huvudvärk. Tanken var att den skulle försvinna under passet, men det blev inte riktigt så. Men det är bara spänningshuvudvärk, så det är inget som oroar mig nämnvärt.

Idag bestämde jag min för att det, oavsett hur lätt och bra det kändes, inte skulle få går fort. Så jag höll ett stabilt 5:10-tempo i princip hela rundan. Lite snabbare i början, lite långsammare på slutet, men det är mer beroende på lutning än något annat. Det är helt enkelt mer nerför första halvan. 20 meter är höjdskillnaden ungefär för er som är intresserade. 153 i snittpuls och i princip bara i zon 3. Det var ett skönt pass, och man ska inte underskatta behovet av pass där man faktiskt släpper på tempot så fort det börjar kännas ansträngande.

Men det finns en annan liten historia att berätta, och om ni är känsliga, eller sitter och äter, passar det bra att sluta ungefär här.

 Okej – ni som fortsätter gör det på egen risk…

Min mage har varit lite stökig ett par dagar, och att då dra i sig en halv runekaka innan start precis är kanske inte alldeles rätt melodi. Men jag var hungrig och mat var liksom inte riktigt rätt det heller. Det hela gick utmärkt fram till 4-5 kilometer – då magen började göra sig påmind. Men jag lyckades släppa lite på spänningen och förhoppningen steg om att kunna ta mig hem innan behovet inte gick att skjuta upp mer. Men strax innan den snurriga gångbron över Norr Mälarstrand ner i Rålis gick det inte mer. Jag identifierade ett muffinshak en bit upp på gatan och trippade in där. WC-skylten syntes tydligt och jag stormade mot den tack och lov öppna dörren. In – och ner med brallorna. Jag hade inte mer än fått ner dem, hade inte ens hunnit sätta mig, när det hördes ett tydligt *klofs* i toan. Nu gjorde det mig lite förvånad en sekund, för jag hade liksom inte släppt på ännu.
Det tog någon sekund till innan jag insåg vad som hänt.
Ipoden. Och inte en sådan där fånig Nano eller Shuffle. Nänä, här snackar vi riktiga doningar. 80 gb video. Tack och lov kan man säga – för de två andra hade knappast stannat i röret, utan fortsatt hela vägen till Henriksdals reningsverk. Men min stannade.

Så det blev till att vända runt och kasta sig ner på knä för att försöka få tag på apparatj*veln som naturligtvis lyckats kila fast sig. Och när man står där på knä, med kalsongerna nere, händerna i toastolen och ett rödblommigt arsle stickades upp i vädret på ett kungsholmscafé, då vill man verkligen inte ha glömt att låsa dörren. Verkligen inte. Man vill inte att ens håriga röv ska lysa rakt i fejan på en lattemorsa med en nysketen 8-månadersbebis på armen.

Tack och lov stannade detta vid en tanke, då jag faktiskt – trots brådskan – lyckats låsa dörren. Till slut får jag tag i ett hörn på den lille krabaten (ipoden alltså. Bebisen fanns ju bara i tanken sa jag) och fick upp den.

Då upplyser fanskapet mig om att det inte går att överföra via FireWire, utan att jag ska koppla in usb-sladden istället. Till dem som påstår att mac är bäst vill jag bara fråga om de fortfarande tycker det när de får reda på att programmerarna inte kan skilja på en skithusstol och en FireWire-kabel. Och jag undanber mig skämt om just kablar tror jag…

Det som stör mig mest är att den är lite stökig att springa med, och jag har övervägt att skaffa en shuffle. Nu kommer självrisken för det här försäkringsärendet att överstiga kostnaden för en shuffle – som jag likförbannat kommer att behöva skaffa. Den ligger på tork, och det är klart att den kanske kan klara sig, men vatten och elektronik är inte som love and marriage direkt.

En annan störande detalj är att jag normalt har en vattentät påse som jag har podden i, men den skippade jag just idag.

För er som undrar så hade jag den clipsad i linningen på tightsen – baktill.

Hrmmm

Jag skulle ju skriva ett inlägg – och så funkar inte ”new post”. Nåväl – jag får väl skriva det i Word då.

Jag att precis och zoomade in och ut i Sport Tracks, och det är faktiskt helt fascinerande att se alla gator på detaljnivå. Dock är den inte heltäckande, Azorerna är till exempel bara vita fläckar. Men ändå är det otroligt fascinerande.

Nåväl – en liten runda idag. Latjade lite idag. Bland annat i IceBugsen som faktiskt börjar bli rätt sköna. Det är ju inte förstavalet på asfalt, men de isfläckar jag lyckades hitta tog de med bravur. Och eftersom de är helt okej på asfalten så blir det nog förstavalet under rätt många rundor i vinter.

Men den där leken jag pratade om då? Jo – jag tänkte se hur det känns att springa lite fortare än vad mitt egentliga lättdistanstempo är, men utan att ta ut mig. Och med hjälp av en liten plugin i Sport Tracks kan man titta på det så här:

Tabellen visar lägsta tempot på angiven sträcka någonstans under passet. T.ex var 3 km mellan 1,267 och 4,267 km.
500 meter – 4:08
1 km – 4:16
2 km – 4:22
3 km – 4:27
4 km – 4:34
5 km – 4:39

Som sagt, inte max – men tillräckligt för att det skulle bli en del mjölksyra. Totalt blev det 8 km i 4:50-tempo med 162/174. Tämligen identiskt med passet i söndags, med skillnaden att jag ökade tempot mycket tidigare i passet den här gången. Och att dagens pass var 2 km kortare, men utan vila.

Eftertanken då? ja, nästa pass måste ner i snittpuls, för annars är överträningssymptomen snart här igen…