Jag är så trött på att bli förkyld hela tiden. Det kan kanske vara allergi som Masse varit inne på. Jag har haft den misstanken tidigare också, men inte utrett det. Det kanske är dags att göra det, var man nu ska göra det? Någon som vet?

Jag är däremot allergisk mot förkylningar. Jag nyser och får snuva av dem. Och som nu: hosta. Hosta ingår väl inte i allergi – gör det det?

Jag provade att springa idag, men det gick inget vidare. Helt okej första tre-fyra kilometrarna, men sedan upptäckte jag att jag slet väldigt mycket för det jag fick, så jag stannade och promenerade hem istället. Dessutom gör det ont i benet – fortfarande efter den lilla stukningen jag gjorde på TSM-passet på Lidingö. Det enda positiva var att jag hann springa mellan möten, på lunchen, och starta hemifrån. Och att jag fick springa i Vinterviken igen – det var ett tag sedan.

Jag har också uppdaterat klockan till chip-set 3.00. Det kan ju finnas andra som är intresserade av att den finns

6,5 km i 4:52-tempo och 158 i puls. Det ser bra ut, men var det inte… Nu hoppas jag på att hostan försvinner fram till på söndag – och att orken och löparglädjen återvänder (de hör ihop…). Och att benet går över. Och när jag ändå håller på hoppas jag att Israel-Palestinakonflikten löser sig och att vi kan bli mer toleranta mot våra medmänniskor. Och att Garmin släpper sin 405:a snart! Och en massa andra händelser som gagnar mänskligheten. Vad hoppas ni på?

Åh vad jag ogillar trötta förkylningar. De där som man bara går och smådras med, utan att de bryter ut. Ingen feber, men en riktigt rethosta, lättare halsont, småsnorigt men inte tillräckligt för att bädda ner sig i soffan framför en film istället för att gå till jobbet. Och att springa är inte helt aktuellt det heller – men halvt. Inte idag, S är på yoga – men imorgon vore skönt. I alla fall för att få ett svar på statusen i kroppen. Och jag lovar att skippa det om jag har rejält halsont.

För övigt kan jag inte mer än att hålla med Masse. Det ser sannerligen inte ut att gå snabbt när jag springer. Om man tittar på premiärmilens video så ser man inga tecken på att det går i en bit under fyratempo – men det gör det faktiskt. Sista 500 gick i runt 3:50-tempo, och jag ökade på slutet – så det går riktigt fort där. Men det kanske tyder på ett effektivt löpsteg, vad vet jag?

För övrigt såg jag att målgången på Stockholm Marathon ska flyttas till gruset på Östermalms IP. De har missat att boka arenan – och det ska vara någon hästhoppning där samma dag istället. Det kommer att bli trångt runt arenan och riktigt tråkigt att inte få springa in på banan – om jag nu kommer dit. Men det får väl gå.

Hur hårt ska man egentligen känna efter?

Jag är lite skrovlig i halsen och lite snorig. Hostar en gång eller två ibland. Men mår i övrigt utmärkt. Ingen ledvärk, hyggligt pigg i benen. Krasst sett mår jag ruskigt mycket bättre än förra gången vi skulle dra klockan fram eller tillbaka. Det är nämligen lustigt nog när vi gick till vintertid som jag tävlade senast, på Åland. Men krasst sett; jag skulle nog inte ha sprungit på Åland.

Nu har jag sovit ut ordentligt idag – och vips så känns halsen bättre, vilket tyder snarare på trötthet och överträning än på sjukdom. Men ska jag springa ett maxlopp med de symptomen?

Jag är ruskigt kluven. Hur skulle ni ha gjort?

Puh vilket tungt pass. Sprang till jobbet i går morse och det var inget vidare. Jag skippade sista två kilometrarna av de åtta – helt enkelt för att det var slitet och eländigt i kroppen – bananer i pyjamas framför allt. Det går för all del hyggligt fort, men det känns inte helt okej. Det är rätt skönt med vila nu. Totalt 5:03-tempo med puls 150(78%). Men då pajade sista kilometern det hela – 14 höjdmeter uppåt i 5:40-tempo. Innan dess gick det i 4:58-tempo. Provade att springa i gamla skorna – men det gjorde på ett ungefär lika ont utan sulor – så jag kan lika gärna använda dem…

Jag tänkte också reda ut det här med överträningssymptom igen:

Långsammare återhämtning:
Äh, vadå – det ska ju kännas i musklerna att man tränat!

Dålig sömn:
Ja, prova att bli väckta av en treåring fyra gånger per natt så får ni se hur bra ni sover.

Orkeslöshet:
Vad tror ni, jag sover ju inte!

Ökad lättretlighet:
Som att det skulle vara mitt fel att alla andra är idioter!

Mindre träningsvilja:
Det är kallt, regnar och är mörkt. Vem vill träna då?

Koncentrationssvårigheter:
Jag hade en bra idé här, men någon kom och störde genom att andas bredvid mig. Det var något mer jag skulle skriva  dessutom, men det har jag glömt.

Kort sammanfattat är det alltså bara det diffusa halsondat som antyder någon typ av överträningssymptom – eftersom ovanstående uppenbarligen hade naturliga orsaker

ty det kunde vara värre.

Så jag tänkte positivt, och det blev…

Bättre!

Jag tillskriver era positiva tankars karmaflöde en stor del av detta. Tack snälla ni! Jag vet att det knappast är en dödlig förkylning jag lider av, men det är oavsett det riktigt pisstrist att vara sjuk i flera veckor. Nu är jag visserligen påverkad av alvedon, men bihålesmärtan har blivit avsevärt bättre och tempen är nere på normalnivå. Om jag nu kan slippa nya bakslag – tänkte till exempel INTE springa idag – så kanske ett lättare pass fredag och TSM söndag är rimligt?!

Stackars S förbjuder mig att springa innan jag är helt, helt frisk. Blir jag sjuk igen efter en löprunda så kommer hon att… ja, jag vet faktiskt inte vad hon gör då, och jag är inte så sugen på att ta reda på det. Hon har fått slita de här veckorna medan jag mest gonat mig under täcket. Jag vill bara med handen på hjärtat säga att jag hjälpt till med allt jag orkat! Det vill säga absolut ingenting. Jo, förresten. I torsdags satte jag in mitt juiceglas i diskmaskinen! Ha!

Jag ser återigen positivt på framtiden – och kommer väl straffas för det alldeles strax. Ni lär ju få veta i så fall. Tack igen för intresset, de uppmuntrande kommentarerna och att ni faktiskt tänker på mig. Det är inte alla i världen som är förunnade det!

Säga vad man vill – men jag kan spela ett virus riktigt länge…

Jag var hos läkaren idag, och det är inga kockor. Varken Strepto, Nano, Bronto eller kronärts – utan ett vanligt eländigt segslitet virus.
På vägen hem gick jag dock och konstaterade att det ändå började kännas helt okej. En timme senare ligger jag uschligare än på länge… Uppe i de gamla vanliga 38, men mer frusen och ämlig än på flera dar. Och dessutom ensam hemma med P. Som i Party…

Jag börjar bli riktigt, riktigt trött på det här…

Konstaterade för övrigt att min kanonpass den 22/12 naturligtvis återigen var en skitikroppen-prestation. Då får ni lite perspektiv på hur länge jag gått och hatat det här förbannade viruset.

Jag vet förmodligen allra bäst hur man tar hand om en förkylning. Först blev jag förkyld på annandagen, och såg då till att springa bara någon dag efter för att inte råka bli av med den. Den höll i sig till 29/12, varför ett utomhuspass på jakt i dåliga kläder höll den kvar. Nyårsafton med lite sömn och en del champagne är också ett bra sätt – och för att vara helt säker så sprang jag på nyårsdagen och höll den kvar ända till imorse. Jag vaknade med feber imorse vid sjutiden, men en alvedon och 1,5 timmes svettfylld sömn gjorde att det ändå kändes rätt okej. Och så kan vi ju inte ha det! Så vi packade helt sonika ihop hela familjen för avfärd till Skansen och en mindre släktträff. För att vara helt hundra på att inte bli frisk så såg jag till att inte heller komma ihåg långkalsongerna. Och vad kan passa bättre än att knata runt i fem-sex timmar ömsom inne ömsom ute när man vill ta hand om en förkylning?

Dessutom är jag sjuk av längtan! Jäkla Masse tipsade om att Garmin har släppt informationen om nya Forerunner 405. Den kommer i USA under första kvartalet, eller kanske snarare innan sommaren…

Jag kan dock inte låta bli att fundera över om det kommer ytterligare en klocka senare - eftersom det faktiskt inte är några stora skillnader på denna och 305:an, mer än rent kosmetiskt. Det KAN komma en som påminner mer om de nya Edgarna 605 och 705. Nu bryr jag mig inte så mycket om det – för det lär sitta en 405:a runt armen på mig ändå Speciellt eftersom jag säkert kan övertyga mina Miamivänner att skicka den till mig, eller ta med den över pölen.

Jag kanske, med facit i hand, borde vilat… Men vilopulsen var ju rätt, halsondat borta och febern nere. Snorig visserligen, men det var ju det jag skulle rensa ut. Jo, jo. Det slutade med rejäla feberfrossor och i princip bara sovande det senaste dygnet. Som det är nu är till och med söndagen i farozonen.

”Allt sjukande och inget spring gör Nix till en tråkig pojke”

Man blir glad av att springa har vi konstaterat. Problemet är att även motsatsen gäller för mig. Jag blir skitsur av att inte springa. Och nu har jag inte sprungit sedan i torsdags… Jag har ännu inte skrikit ovanstående till barnen, men snart börjar jag med förtäckta hot av den typen som L häromdagen använde mot M: ”Om du inte är snäll så måste vi ge dig till en annan familj. I Afrika!”. Så långt ska vi väl inte behöva gå, men min stubin är inte direkt lång just nu.

Speciellt inte som jag sabbade återhämtningen med att trava omkring i regn och kyla hela dagen igår på ”jakt”. Jag hade kamera, de andra gevär – de sex stackars fasanerna som försökte komma undan hade ingenting. Däremot visar det sig att även i det sammanhanget är det bra för hälsan att springa. Det rådde en 45-graders regel för skyttet, dvs att pipan ska peka 45 grader i relation till underlaget, detta för att slippa vådaskott. Så fasaner som flög slutade med det efter en hagelsvärm. De fasaner som sprang på backen kunde göra det i godan ro…

Jag konstaterade också att alla mina kläder är gjorda för att vara aktiv i. Så länge jag gick i drevkedjan var det inga problem, men när jag ställde mig på pass med en av skyttarna så blev det kort sagt jävligt kallt. Och det sammantaget gjorde mig ju inte direkt friskare…

Morgondagens pass ställer jag in redan idag. Torsdagens pass får vi se. Till helgen bör jag vara igång igen.

Gott nytt år på er alla!!