Igår var det trösklar på så många olika sätt.

Del själva passet. Första gången jag körde 2000-metersintervaller (tröskel). Och det var spännande. Jag mesade litegrann, om man tittar på pulsen. Med en tröskelpuls på 173-174 så borde snittpulsen närma sig det. Första fyra av de fem höll 166-169. Sista, som jag körde hårdare medvetet, på 173. Men man måste ju öva på det… 4:23-tempo i snitt, varierande mellan 4:11-4:30. Sista 1000 i 4:10-tempo visar väl att jag inte tagit ut allt jag hade.

Årstabron fram och tillbaka är för övrigt ett lysande 2km-intervall! Jag kom på mig själv med att tänka ”jag är ett godståg” när det passerade med ett swosch! Draghjälp både av tåget och av Linnéatåget som rörde sig som ett pärlband på brospannet.

Nästa tröskel var att Szalkais program startat. Och jag börjar med att avvika… Det kommer nog att bli mer avvika än följa, men jag ska ha det som ramverk i alla fall. Ju närmare vi kommer maran, desto mer trogen blir jag nog.

Ytterligare en tröskel är att jag verkar ha lämnat de tunga benens tid bakom mig för denna gång. I måndags pirrade benen hela kvällen – och igår var benhinnesmärtan mera en förnimmelse än en smärta. Förhoppningsvis är den borta om ett tag. Och då tänkte jag gå till naprapaten Förebyggande… Grymt skönt!

Sedan finns det en tröskel till – men den talar jag inte om förrän efter jul, för annars blir Masse arg på mig! Kanske, kanske att jag kan viska i någons öra – men ni får den inte i textform…