Jag förstår inte hur jag kan göra på detta viset mot en vän. Bete mig på det sättet. Att bara gå för egen vinning och egna lustar, utan tanke på sina nära och kära.

Jag bytte min knarriga Tempo igår. Mot DS Trainer. Och Masse var med i butiken. Hans gnyende ”det där är min sko” borde kanske ha fått mig att låta bli. Men det fick det inte…

Jag spädde dessutom på det med att slänga in en trailsko i bytet. Adidas Adizero XT närmare bestämt. Jag tror nämligen att det är ett bra alternativ i stockholmsområdet när det ser ut som det gör så här års. Slask, frusen slask och dåliga ursäkter till snö med fläckvis halka. Icebuggarna är bra – men när det blir 90% asfalt så blir det lite trist i längden. Det går att jazza runt i vanliga pjuck, men jag spänner mig litegrann i väntan på att halka. Det går väl kanske an när det inte går så snabbt, men att köra kvalitet på det sättet är en bra bit ifrån optimalt.

Således är skoparken utökad:

Vad gäller skadeläget så har jag konstaterat att jag slarvat/missat lite i stretchen av inre vadmuskeln. Dessutom har jag inte alls egenmasserat benhinnorna så mycket som jag borde. Jag har nu intensifierat det arbetet och det börjar redan kännas som att jag gör framsteg. Lite test av trailskon (DS:en ligger och mognar i garderoben) lördag och söndag ihop med en massa stretch och massage borde fixa biffen.
Eller också kommer Karma att ta mig, eftersom jag snott Masses span. Var det förresten ingen som visste vad parafrasen ”instant Karma’s gonna get you, if I don’t get you first” var tagen ifrån för låt?

Inget TSM på söndag, tyvärr.