Å vad det går bra när man gnäller

Vi samlades idag för tusingar på Enskede IP, Karin, Masse och jag.

Karin gnällde, jag gnällde – Masse var tyst. Jag och Karin sprang fort, Masse var tung i benen. Masse är en hjälte – vi är pajasar

Uppvärmning tre kilometer – mycket snack om ont här och där, det är ett nertränat gäng onekligen. Själv haltar jag så att benet viker sig just nu – men det var det värt. För efter uppvärmningen var det tusingar. Eller, först var det strides. De andra hackade på mig – bara för att jag är gammal sprinter (ja, inte tränad – men alltid snabb på skolmästerskap och fotollsmatcher). 16 sek med ökande tempo och i gympadojor är faktiskt inte så illa pinkat. Klippet sitter i

Sedan var det lite stretch, mer gnäll, irrande om vem som skulle ta täten och sedan iväg. MassaiMasse drog iväg som om det inte fanns en morgondag (det gör kanske inte det i hans fall efter idag…) och KaninKarin trippade på med lätta steg. Själv hade jag jämt skägg att hålla Masses rygg och vi klöv tusingen på 4:02. Ett bra tempo. 162/175 i puls.

Sedan släppte Masse en smula under efterföljande och höll jämna steg med Karin strax bakom mig. Nästa för min del på 4:03 169/176. Hyggligt uppvärmd nu så tänkte jag att jag dammar på tredje för att se om man kan knäcka fyran – det är ju lite retligt med 02,03:or. Så jag tryckte på lite, med den något längre ståvilan som hägrande mål, och klev in på finfina 3:55 172/181.

Det fick jag lida en smula för… Trots att jag förlängde vilan med de 40 sek som skiljde till en allt mer tröttnande Masse så gick de två följande på 4:08 163/174 och 4:09 168/175. Gled in lite i komfortzonen, och det märks ju på pulsen. Precis under syragränsen är lite för mesigt för att vara tusingar. Gjorde den reflektionen innan sista och bestämde mig för att ta fart från början. Och det gjorde jag. Klockade den på 3:51 173/181 – men det intressanta är att jag vet exakt var jag startade, och exakt var jag stannade. Och däremellan skiljer det 20 meter… 2% på medeltiden ger 4 sekunder mindre och således 3:47.

Karin studsade omkring som en, hmm vad ska vi dra till med, jo! en kanin! efter passet. Lycklig som en, hmm – är kaniner lyckliga? Jag gissar på det, under vissa omständigheter! Lycklig som en kanin i morotslandet! Första tusingarna i karriären för henne – och med lite fartträning under ett par år så kommer hon komma obehagligt lågt ner i tiderna. Jag ser fram emot den dagen som naturligtvis jag och Masse, men även Allan, får se oss besegrade. Hon är ju så oförskämt ung, medan vi andra bara blir äldre.

Under nedvarvningen sedan var 7-tempo en ren plåga första 500. Efter någon kilometer till började det kännas att nedvarvningen gjorde nytta i alla fall, men benen började bli rätt mätta…

Jag är rätt nöjd – är det någon som har missat det
EDIT: OM ni har missat det så kommer nu extranumret!
Om det skiljer 20 meter på alla tusingar (och om jag drar av det från tiden) så var fyra av sex tusingar under 4 minuter. Snittet var på 3:57 jämfört med 4:01. Jag känner mig rätt snabb när jag tittar på de tiderna… 3:57/4:01 i snitt på sex tusingar.