Det blev ett lite annorlunda testpass den här gången. Normalt brukar det vara dagtid, lördag, (faktiskt) bra väder, stora mossen och lättviktsskor. Idag var det kväll, tisdag, mörkt, regnigt, stockholm stadion och vanliga skor. Men å vilka lätta ben! Min stretch har gjort susen, helt enkelt. Eller, när jag tänker efter. Det var tungt under uppvärmningen, det var tungt första koordinationsloppet. Och andra. Men sedan klack det liksom till och steget föll på plats. Det är andra gången jag upplever det fenomenet – vilket ju talar till koordinationsloppens fördel.

Sedan var det som sagt 5*800m på schemat – då jag inte kommer att få till det på lördag av olika skäl. För en gångs skull kunde jag faktiskt hålla ner tempot första iterationen. Det var helt okej både andra och tredje, lite tyngre fjärde – men inte mer än att det gick att dra på ordentligt på femte.

Totalt 3:[12 09 12 11 03] Jag manuellklockade och tappade faktiskt till 0,81 på tre av dem (men 0,79 på en) men det struntar vi i. I snitt alltså 3:09,4. Helt i paritet med tidigare två 3:07,6 och 3:09,2. 170,8 i snittpuls idag mot 167,4 respektive 164,4. Skillnaderna är närmast marginella och kan nog tillskrivas väder och vind. En annan skillnad är en helt annan jämnhet första fyra idag. Det var betydligt lättare att hålla uppe tempot idag – även om jag kom på mig själv med att tappa koncentrationen på steget under ett par av dem.

Sedan sprang jag till Hötorget, tog en snabb cheesepuck och en mellanshake och satte mig på bussen hem till familjen. Det skönaste på hela passet var när jag sprang hem från bussen – för det var på lätta, lätta ben. Helt utan motstånd, helt utan krämpor. Det är lite, lite smärta i benhinnorna och lite, lite ont i ljumsken. Men det ska jag stretcha bort med höftböjaren – enligt mitt nya exceldokument!