Morgonpass är speciella – de är ofta rätt tunga.
De blir inte lättare av att man kör kvalitet…

Nu var det inte den tyngsta formen av kvalitet – utan tempolöpning som stod på programmet. Min vana trogen bestämde jag mig för att ta det lite piano i början. Men för omvaxlings skull gick det rätt bra. Körde första fem i ett semitungt 4:45-tempo. Inte jättejobbigt, men lite mer än lättdistans. 156 i puls.

Sedan skulle jag öka gradvis var tanken. Sjätte kilometern på 4:30 var ju bra. Lätt nerför skulle det visa sig bli den snabbaste idag. För sedan blev det tungt. Sjuan gick runt Skeppsholmen, som jag ju omnämnde som mysig i tisdags. Märkte inget av sådana tendenser idag. Däremot märkte jag att man har dåligt påfyllda energidepåer i kroppen på morgonen, och när motvinden sedan piskade all vett och sans ur mig så började det bli mer än ansträngt. 4:36 trots nerförslut och med en puls som steg till 171. Sista kilometern blev sedan både uppför och motvind. Pulsen steg till 172, tempot sjönk till 4:35. Inget supertempo, men hey – det var innan åtta på morgonen. Skärp er

Jag är nöjd som sjutton med tanke på att morgonjoggen förra veckan var ett rent fiasko. Jobbet i kroppen var ”tempo” även om en annan tid på dagen säkert skulle kapa några sekunder.

4:41-tempo med 161 i puls totalt på tempodelens 8 km. Nerjogg, frukost och dusch var välförtjänt i mina ögon.