Utan bara nuftigt?

Jag och Masse kallade dagens långpass en dag, som amerikanen säger, efter 17,5 km. Då var hans knä klart för dagen, mina benhinnor ropade mitt namn – plus att jag sprang med ett par tidigare lätt hålfotsskavande inlägg i handen. Och att springa helt utan sulor i skorna var inte alldeles skönt.

Senare hörde vi att passet blev 24 km och inte 21,5 som planerat. Helt plötsligt var det ännu skönare att ha brutit det.

Men akta er vad kallt det var att gå de sista 4-5 kilometrarna i snögloppet. Vi småjoggade ett par gånger, trots att stora delar av kroppen sa åt oss att låta bli, bara för att hålla värmen.

Jag har för övrigt ett stort antal överträningssymptom (irriterad, halsont, ont i kroppen, dålig återhämtning, ovilja till träning)  - och ska således ta Gustrin på orden och gå i säng strax (21:30 är klockan). En utmärkt föreläsning, för övrigt. Datorn med slides kom inte igång – jag är inte säker på att det var till hans nackdel. Kudos till honom dock att klara att hålla ett så avslappnat framförande trots dessa motgångar. Ett blädderblock är inte att förakta!

Jag återkommer med sammanfattning av såväl föreläsning som den del av passet som jag deltog i. De 17,5 gick för övrigt i 5:20-5:25-tempo. Jag uppfattade det som att det till och med gick något snabbare mot slutet, när jag inte var med.