Se där – där skojade jag till det lite. Jag menar inte riktigt att framfotalöpning och stegisättning är någon stark motivator, även om det kanske går in under den här punkten. Nej, vi snackar prylar. I viss mån skor och kläder – för det är ju high-tech på sitt eget lilla sätt – men framför allt hardcore-teknik. Jag pratar naturligtvis om Garmin Forerunner och SportTracks.

Jag tar inte ett steg utan min 305:a. Det enda som kan få mig att göra det är att det kommer en 405:a. Och jag analyserar rundorna i timmar efteråt. Inte varje runda – men nästan. Det är gränsfall till att jag lägger mer tid på analys än på löpning. Förklaringen till det är naturligtvis att kroppen än så länge hindrat mig från att komma upp i riktigt perversa mängder. Men jag är sjukt beroende av det. Nästan så att andra skulle tycka att det vore begränsande och tråkigt. Men det gör inte jag.

Efter avslutat pass ser tågordningen ut som följer:

• in i huset
• ta av skorna
• koppla in klockan i datorn
• drick vatten
• kolla rundan
• säga hej till familjen

Jag läste att Gunde analyserade sin puls efter varje pass – för att se vad olika träningsmetoder gav för effekt. Min undran är varför detta framställdes som konstigt i artikeln? Jag hoppas vid min gud att alla svenska elitidrottare gör det! Jag anser att analysen av mina 192 lagrade löprundor hjälper mig att träna rätt. Och drivkraften i att kunna få en till är stor – trots att det inte ökar så mycket procentuellt längre. Och räcker inte det kan man alltid köpa ett par nya shorts eller strumpor. Det får ut en ett eller två pass i de mest omotiverade perioderna.

Detta sammantaget räcker till att komma in på plats #4.

Listan hittills:

#4: Löpteknik
#5: Skrytfaktorn
#6: Komma ifrån
#7: Kommande lopp
#8: Skapa utrymme
#9: Dåligt samvete
#10: Hälsoskäl