ty det kunde vara värre.

Så jag tänkte positivt, och det blev…

Bättre!

Jag tillskriver era positiva tankars karmaflöde en stor del av detta. Tack snälla ni! Jag vet att det knappast är en dödlig förkylning jag lider av, men det är oavsett det riktigt pisstrist att vara sjuk i flera veckor. Nu är jag visserligen påverkad av alvedon, men bihålesmärtan har blivit avsevärt bättre och tempen är nere på normalnivå. Om jag nu kan slippa nya bakslag – tänkte till exempel INTE springa idag – så kanske ett lättare pass fredag och TSM söndag är rimligt?!

Stackars S förbjuder mig att springa innan jag är helt, helt frisk. Blir jag sjuk igen efter en löprunda så kommer hon att… ja, jag vet faktiskt inte vad hon gör då, och jag är inte så sugen på att ta reda på det. Hon har fått slita de här veckorna medan jag mest gonat mig under täcket. Jag vill bara med handen på hjärtat säga att jag hjälpt till med allt jag orkat! Det vill säga absolut ingenting. Jo, förresten. I torsdags satte jag in mitt juiceglas i diskmaskinen! Ha!

Jag ser återigen positivt på framtiden – och kommer väl straffas för det alldeles strax. Ni lär ju få veta i så fall. Tack igen för intresset, de uppmuntrande kommentarerna och att ni faktiskt tänker på mig. Det är inte alla i världen som är förunnade det!