När jag pluggade, vilket börjar bli smärtsamt länge sedan, så fanns det en obskyr förening som hette Valhall. De sysslade, bland annat, med ölhävning. Jag har själv sett en kille svepa i sig en liter öl på under sex sekunder – och det ser overkligt ut. Själv provade jag att häva flaska ett par gånger. Man får inte röra flaskan innan startskottet går och klockan stannar när man sätter ner den igen. Sisådär sex-sju sekunder kan det väl ha tagit för mig, men pissljummen Pripps Blå-folköl lockade inte alltför mycket till slut.

Men vad har det här med backträning att göra? Jo, det finns backhäv också. Två man – en back (30 flaskors) folköl. Man tror det inte, men det tar ett par timmar att få i sig. Jag har dock inte provat själv. Och för att bli bättre på det kan man kanske prova backträning?

Men nu var det inte den typen av backträning jag var ute efter – utan mer den som återfinns i Anders Szalkais program. Första frågan som dyker upp är väl kanske ”vad är en backe?”. Rent akademiskt bör det väl vara någonstans mellan golv/mark (noll graders lutning) och vägg (nittio graders lutning). Men det ger kanske inte heller SÅ mycket… När jag har tränat backe så har jag testat lite olika och det jag främst kommit fram till är att det faktiskt kvittar. Anledningen till att det kvittar är att programmet föreskriver en tid man ska hålla på och inte ett antal intervaller. Det är smått genialiskt faktiskt!

Men för att ge någon typ av vägledning så kan man konstatera att ju närmare loppet – desto kortare och brantare backe och därmed högre intensitet. Och det ska ske utan mjölksyra (det är klart att det blir lite syra mot toppen på de sista intervallerna, men man ska inte springa hela vägen upp med mjölksyra – för då måste man slå av på tempot). Jag har kört lite olika varianter som sagt – och om det bara tar 25 sekunder upp så blir det många repetitioner. Tar det en minut upp så blir det färre repititioner.

Det som är viktigt är att man springer med ett högt och fint löpsteg. Det får inte bli krig och panik mot slutet så att man hamnar ”sittande” eller så att armarna flaxar och flänger hit och dit. Huvudsyftet är att träna mjölksyretålighet och löpmusklerna. Inte att träna VO2Max. Så om man följer detta så är inte backpassen så blytunga som man först kan tro – utan rätt behaglig träning, för att vara kvalitet.