Om man säger lättdistans så låter det nästan som lattedistans, och om man gör en parafras på begreppet lattemorsa så är man faktiskt ganska nära verkligheten.

Lättdistansen ska vara just lätt. Men inte så lätt som långpasset. Men nästan. Här börjar det bli snömos för mig. Jag försöker att tänka på att det knappt ska kännas som träning. Man ska knappt bli andfådd – och börjar man bli det så ska man sakta ner litegrann. Det spelar inte så stor roll hur fort det går – för det här är bara träning för att få mängden i benen och för att återhämta sig mellan passen.

Men lattemorsakopplingen då? Jo, de här passen lämpar sig ypperligt för social träning. Har ni kompisar som kanske inte springer i samma tempo, men som det ändå vore kul att springa med, så är lättdistanserna toppen till det. Glöm bara inte att det är den som springer långsammast som bestämmer farten! Ni andra kanske kan ha med er en latte för att ha något att göra under tiden…