Tröskelfart
Ni har nog alla stött på det. Man är ute och springer och allt går så där härligt bra som det bara kan göra. Fort och lätt. Då tänker man ”jag ökar lite, lite grann” för jag verkar vara i kanonform. Och helt plötsligt blir det väldigt tungjobbat. Benen stumnar, andningen blir ytligare, det blir tuffare att prata och axlarna spänns. Grattis. Du har just identifierat din tröskelfart. Det vill säga: den fart du hade innan du ökade.

Man brukar ibland säga att det är den fart som ligger mellan tävlingsfarten på milen och halvmaran. Men om man inte tävlat på dessa distanser  kan man ju krasst sett lika gärna säga att det är farten som är mellan asfalt och lingon.

Om man har en pulsklocka så kan man titta på den innan och efter ökningen – för där ligger tröskelpulsen. Om man har en GPS-klocka med loggning (finns nog inga utan) så kan man ju läsa av farten och pulsen hemma i datorn istället.

För egen del ser det ut så här (ungefär) i skrivande stund:

Halvmaran på 1:42: Tempo 4:50 ungefär.
Milen (gissningsvis) på strax under 45. Tempo 4:30 ungefär.

Senaste passet flöt bra i 4:40-4:45. Men när jag sedan ökade kom mjölksyran. Pulsen var ungefär 175 bpm, vilket är tröskelpulsen just nu i mitt fall.

Bilden visar passet med fartökningen markerad.