jag inleder starkt med det pass som är asfaltsjokerns allra, allra svåraste: det avbrutna passet.
Avbrutet pass
Ibland är man skadad. Och ibland är man sjuk. Men ibland är man bara stel eller hängig – och ett löppass löser problemen. Svårigheten här är närbesläktad med Inställt pass. Jag anser dock att detta är bland det svåraste som finns med löpningen: att lägga av mitt i ett pass för att det faktiskt gör för ont eller för att man faktiskt är sjuk. Eller helt enkelt för att det går så kass att det i sig är ett tecken på överträningssymptom.
Det svåra är att förstå och fatta beslutet att stanna, och inte tillgripa den alltför vanliga logiken ”Äh, jag kör klart idag, så får vi se sedan”. Jag har haft alltför få pass av den här typen, och det bidrog i stor del till ett avbrutet Stockholm Marathon 2007. Om jag hade lyssnat bättre på kroppen under träningen hade jag troligen sluppit vara skadad, sjuk och övertränad när det väl var dags för loppet.
För övrigt är ett avbrutet lopp en specialform av Avbrutet pass, och ännu svårare så klart!
[...] Så njut av era inställda pass och gläds åt att det är under vilan som kroppen blir starkare av träningen. Även om jag har oerhört svårt att göra det. För mig är detta det nästa svåraste passet – det övertrumfas bara av det Avbrutna passet. [...]
av: [aj]LOL-ff - inställt pass « Asfaltsjokerns leende den november 25, 2007
, kl. 7:17
Ja jäjklar, inte enkelt att lyckas med alltid. Men jag håller med dig om att ett instält pass också är ett pass. Mina bästa pass måste vara dem jag ställer in.
Välkommen tillbaka, du har varit saknad.
av: Allan den november 25, 2007
, kl. 9:54
Tack – jag rodnar.
av: Nix den november 26, 2007
, kl. 9:02