Skadeläget

Jag tänkte, för att fylla på den sorgligt tomma bloggen, ta en lite avstämning på skadeläget. Och för nytillkommna tittare ska det kanske tilläggas att jag i söndags stretade mig igenom Åland Marathon på 3:43:26 – premiär på distansen för min del, och jag är ytterst nöjd med det.

Tidigare skada i Gluteus Maximus (också känd som gladiatorn) är naturligtvis fortfarande där. Men påfallande lite faktiskt. Jag trodde att jag skulle blir riktigt konvalescent av att springa med en muskel som uppenbarligen är skadad, men det verkar ha fungerat. Den är ungefär lika bra, eller dålig, som den var innan loppet. Men musklerna är i princip tillbaka igen. Tre dagars återhämtning är tydligen tillräckligt…

Jag har också fortfarande en alldeles påtaglig förkylning i kroppen. Jag föste undan den med ett par ipren och jävlar anamma under helgen, men den är uppenbarligen där fortfarande. Så den hindrar mig att springa, för en gångs skull tänker jag njuta lite av att kunna vila mig riktigt frisk och riktigt hel utan att känna att jag tappar träning inför ett lopp.

Nästa stora satsning är för övrigt mot Stockholm Marathon. Men det kommer att bli ett antal starter innan dess. Premiärmilen, Spring Cross, Kungsholmsloppet, Snömilen. Valmöjligheterna är närmast oändliga. Detta kommer ni att kunna läsa en del om här

För övrigt gick jag ner ett kilo igår. Tror ni att det kan ha varit lite vatten bundet i musklerna?